Og sånn ser elektroterapi-apparatet ut:
Tatt fra nett, god lesning:
Algot Engströms Elektroterapi
Algot (1887-1958) var yngre bror i familjen Engström. Det stod klart att  han inte skulle ärva gården. Gården hade delats mellan de äldre bröderna  Rickard och Erik. Istället fick Algot nöja sig med en liten parstuga på brodern  Rickards hemman. Men, den kluriga gubben ”Herr Algot” utvecklade diverse  talanger. I bevarad korrespondens adresseras han om vart annat som ”Fotograf”,  ”Målare”, ”Musiker” eller "Radioamatör". Detta kapitel handlar om något helt annat, nämligen  Algots ”Wohlmuthapparat” och lite historia kring denna. 

Bild 1


Bild 2 och 3

Bild 4
På 1800-talet blev det känt att kroppen har och är beroende  av elektriska signaler. Detta är bland annat grunden för EKG och en massa annat  som är rutin i dagens sjukvård. Då fanns inga gränser för idérikedom kring  ström. En teori var att ”galvaniska strömmar” i kroppen hade läkande effekt,  men också att sjukdom kunde bero på oordning eller brist bland dessa strömmar. Den så  kallade Wohlmuth-tekniken syftade till att bringa elektrisk ordning och ge  hälsan åter. Genom att koppla två elektrodplattor till kroppen, via ett batteri  i apparaten, uppstod en liten ström. Kroppen fungerade som en ”elektrolyt”.  Strömmen kunde mätas och regleras och  tekniken utvecklades av tysken August Wohlmuth (tros vara 1910-talet). Metoden  ansågs bota många typer av sjukdomar (se Bild 1-4). I marknadsföringen  beskrevs (observera gammal stavning): 
”-Hälsan är alltså beroende av ett visst mått av  livselektricitet. Störningar i denna normala tillförsel av detta viktiga  livselement betyder motsvarande störningar i hälsotillståndet. Kroppen blir  mottaglig för sjukdom av olika slag.
-Med andra ord: Människan är F R I S K, så länge det finns jämvikt mellan tillförseln och  förbrukningen av livselectricitet. Däremot blir hon S J U K, om denna jämvikt rubbas. 
-Dessa enkla och av vetenskapen allmänt erkända grundsatser  bevisa den utomordentliga betydelse av att man på lämpligt sätt kan utifrån  tillföra kroppen den mängd av elektricitet, som fordras för att häva svaghets-  och sjukdomstillstånd.” 
Man refererade även till exempelvis ”Sveriges förnämsta  läkare för elektroterapi, Överläkare G Edström som i Läkartidningen skriver:
”-Den galvaniska strömmen har alltid ansetts som ett gott  läkemedel, ehuru dess popularitet något varierat från tid till tid, och från  land till land. I vissa länder t.ex. Frankrike har den varit mycket uppskattad,  och i de tyskspråkiga länderna och Amerika har dess anseende, som ett  värdefullt läkemedel alltid varit befäst” 
”Galvaniska metoder” av detta slag finns kvar idag, men inte  inom traditionell sjukvård, vilket säger en del om teknikens effekter. Frågorna  var mycket omdebatterade, redan på 1920-talet. Följande citat är från den  vetenskapliga tidskriften Scientific  American 1924, angående ”elektro-” och ”radio-terapi”: 
”…. It has given free reign to idiotic ideas.”
 
 
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar